4
å ett skepp och detta öfverlämnades åt hafvet. Scyld hade sonen Beowulf, som icke bör förblandas med diktens hjälte, Beowulf åter var fader till Healfdene, som hade tre söner Heorogar, Halga och Hrodgar, och med Hrodgar börjar den egentliga berättelsen.
Hrodgar hade uppbygt en ståtlig gästabudssal, som kallades Heorot (eller hjorten). Men så kom olyckan. Om natten bröt sig ett troll, Grendel, in i salen och bortförde trettio af Hrodgars män. Följande natt blef en ännu större manspillan, och så fortgick det i tolf vintrars tid. Ryktet härom spridde sig vida kring och nådde slutligen geaternas land, där konung Hygelak härskade. En af konung Hygelaks kämpar, den tappre Beowulf, beslöt då att bringa de betryckte hjälp, och med fjorton utvalda kämpar seglade han till Danmark, där han mottogs med stora hedersbetygelser. Särskildt utförlig är skalden i skildringen af det gästabud, med hvilket Hrodgar hedrade Beowulf och under hvilken fest Beowulf får tillfälle att alludera på ett par af sina föregående bragder.
Efter festens slut lämna danerna den farliga salen, och Beowulf och hans män stanna ensamma kvar. Såsom vanligt infinner sig Grendel och börjar med att dräpa en af geaterna, då Beowulf skyndar till, och en vild strid börjar, som lyktar därmed, att Beowulf sliter af odjurets ena arm. Besegrad flyr då Grendel, och på morgonen hälsas Beowulf af danskarne såsom segrare. Ett ståtligt gille hålles ånyo, och under detta besjunger en skald en kamp mellan danernas höfding Hnaef och frisernas konung Finn.
Därmed är diktens första del slut, och den andra börjar. För att hämnas sin son tränger Grendels moder den följande natten in i hallen och griper konung Hrodgars bäste vän, Äskhere, samt släpar honom bort till det träsk, där hon har sin bostad. Då Beowulf får veta detta nya dåd, beslutar han att uppsöka odjuret för att utkräfva hamd. Sedan han kommit fram till träsket, störtar han sig i vattnet, och kommen till bottnen, varsnar han odjuret, som kastar sig öfver honom och släpar honom till en vattenlös, halfskum håla, där en förfärlig strid uppstår. Beowulfs swärd biter icke på odjuret, men i det afgörande ögonblicket ser han i hålan ett uråldrigt jättesvärd, som han rycker till sig, och med detta dräper han vidundret. Såsom ett segertecken hugger han af den döde Grendels hufvud.
