jern-, koppar- eller lerkärl, och derwid flitigt röra omkring med en trädsked, till dess de antagit en swartbrun färg.
Förr än wi widare fortfara med chokladets tillredning, skola wi först pulverisera vaniljen, som just icke är det lättaste arbete. Det beqwämaste sättet är, att man med en sax skär dem så fint som möjligt, sönderrifwer dem med mycket hårdt socker och slår dem genom ett såll.
Egentlige Choklad-fabrikanter hafwa särskilta machiner och werktyg till beredandet af chokladet; emellertid kan man äfwen rätt wäl tillwerka det uti en stor jernmortel, som, då hela arbetet måste werkställas wid lika wärme, antingen ställes öfwer elden på en trefot, eller i ett fat med warmt watten. I hwarje händelse måste under stötandet en lika wärmegrad underhållas, och tid efter annan kol tillskjutas, eller det afswalnade wattnet utbytas mot warmt. I denna mortel stöter man nu de rostade kakaobönerne till en fin deg, som alltjemt, så snart den stiger i höjden på mortelns sida, bör skjutas tillbaka i midten. Så snart chokladmassan är så mjuk som smör, slår man skedtals dit det stötta sockret och kryddorna, och fortsätter stötningen till dess massan är alldeles fin; ju finare kakaobönan blifwit rifwen, ju bättre blir chokladet. För att undersöka detsamma, behöfwer man blott lägga något deraf på tungan. Smälter det der, utan att gnissla mellan tänderne, så är det godt.
Härpå fyller man massan uti bleckformar af godtycklig storlek, hwilka förut blifwit bestrukna med mandelolja och ambra-essans efter behag. Sedan den deruti blifwit kall och hårdnad, kan man åter med lätthet taga den derur, inweckla hwarje kaka särskilt i skrifpapper, lägga dem i dubbla askar och förwara dem på en torr plats.
Har wårt arbete lyckats wäl, så bör chokladet hwarken wara för sött eller bäskt, ej eller alltför starkt kryddadt, wälluktande, hårdt och torrt, samt om det sönderbrytes, wäl wara brunt till färgen, men tillika wisa hwita prickar och ådror.
