- 3. Skalen.
- 4. Soppan eller spadet.
1) Hela Kräftan brukas i stora uphetsningar i hufwudet och njurarna, i halsswullnad och ledswulst, äfwen mot häftig smärta som upkommer af hetta i blodet, emedan hon af naturen är kylande.
Askan af brända Kräftor är torkande. Om den blandas med honung läker den sprickor under fötterna och annorstädes på huden. Inwärtes tagen skall hon wara god mot ref. Kräftor nyttjade til mat bortföra grus och sten.
Om man stöter en lefwande Strömkräfta och pålägger den, så drar hon ut kulor, pilar, och andra skott.
Emot den frätande kräftan i ansigtet, eller på något annat ställe, då den rodnat, så binder man en lefwande Kräfta på skadan. Men man måste förut wäl tilbinda klorna, så at hon icke kan knipa til och göra skada; man låter henne sedan dö på stället; så skall sjukdomen insupas i Kräftköttet. Detta medel nyttjas då skadan icke är öpen.
Eller:
Man bränner en Kräfta til pulver uti et täppt kärl, och strör detta
