med smör och mjöl samt något grädda; hela ostron läggas deruti, och får såsen ej sedan koka, ty då blifwa ostrona för hårda. Sedermera anrättas hjerparne, med sin sås öfwer på fatet.
N:o 208. Stekta Hjerpar.
Hjerpar plockas, urtagas, twättas och uppsättas, så att brösten se fylliga ut, samt späckas fint med fläsk på brösten, hwarefter de läggas bredwid hwarandra, med brösten uppåt wända, i en flat kastrull, med ett stycke smör, att på sagta eld något fräsa, men ej brännas. Sedan spädas de med söt mjölk eller grädda, hwarmed de få koka en god half timme. Då anrättas de på fat; sedan uppkokas såsen under jemn wispning. Skulle den wara för tunn, så iwispas litet hwetemjöl, hwarmed den åter uppkokas. Derefter gifwes den på bordet i sin skål.
N:o 209. På annat sätt.
Hjerparna uppsättas som wanligt, och en tunn fläskskifwa bindes öfwer bröstet; sedan stekas de i smör, hwarefter trådarne aftagas; men fläskskifwan blifwer liggande öfwer brösten; och hjerparne anrättas på fat, garnerad med winterkrassa.
N:o 210. Marjonad på Hjerpar.
Stekta kalla Hjerpar skäras i skifwor och doppas i marjonad-sås (se N:o 369); uppläggas sedan på fat eller karott; garneras med oliver och klar till gelée stelnad bouillon, om den finnes, eller, i brist deraf, kall hjerpsås; hwarefter Marjonaden gifwes på bordet.
