skedblad smör. När kålen är fullkokt, slås den på durkslag att afrinna; emedlertid fräses litet smör och mjöl i en kastrull, och kålen lägges deri, att under flitig omröring koka några minuter, men aktas noga att den ej brännes; sedan hälles bouillon, (kokt utan rötter), derpå, att kålen ej blir för tjock, hwarefter litet fin starkpeppar och salt ilägges. Små köttfärsklimpar (se N:o 4), af walnötters storlek, förut kokta i bouillon eller watten, läggas i skålen der kålen skall anrättas.
N:o 102. Sur-Kål.
Om Sur-Kålen warit länge syltad, afsköljes den skarpaste syran, hwarefter den lägges i en kastrull med ett stycke smör och ett par skedblad brun sirap, hwarmed den får koka lyckt tills kålen börjar kännas mjuk: då spädes med bouillon äfwensom färskt skinkspad, samt afredes med litet sammanfräst smör och mjöl, att spadet blir lagom simmigt, hwarmed den får fullkoka. Då kålen skall anrättas, lägges sönderskuren kokt fläskkorf eller kokta köttfrikadeller i skålen.
N:o 103. Blå-Kål.
När Blå-Kålen är wäl frostbiten, rensas, sköljes och upplägges den på durkslag, att wattnet får wäl afrinna, hwarefter den hackas, ju finare desto bättre; kokas sedan i bouillon, då man äfwen kan ilägga färskt eller rimsaltadt fläsk eller fläskkorf; när kålen kännes mör, afredes den med sammanfräst smör och mjöl, samt litet sött och muskott ilägges
