hwarest det twättas och wändes tills wattnet blifwer ljumt; då afhälles det blodiga wattnet, och friskt påhälles i stället. På detta sätt fortfares med twättningen i 2 à 3 watten, tills köttet blifwer wäl rent; då upplägges det på linne, att wattnet drages wäl ur; sedan lägges ett stycke smör i en torr kastrull, tillika med 2 skalade rödlökar samt sköldpaddsköttet, hwilket sättes på elden att fräsa och taga hetta åt sig, men wändes som oftast, att det ej må brännas. Sedan spädes kokt watten deruppå, hwarmed det får jemt koka till dess man känner att köttet är mört; då silas bouillonen derifrån, och allt flottet skummas wäl af; derefter lägges ett skedblad smör uti en kastrull, tillika med en liten finhackad rödlök och en half thekopp hwetemjöl, och sättes på elden samt röres med en wisp tills det fräser, men ej brynes, ty då förlorar det sin smak. Sedan hälles Sköldpadd-bouillonen deruti, och spädes med annan bouillon om det behöfs, tills soppan blifwer lagom simmig. Litet saffran blötes uti watten, hwaraf några droppar hälles uti soppan, att den må få en gulaktig färg; sedan slås så mycket Madera-win deruti att soppan får stark smak deraf: litet salt och peppar få ej glömmas.
Då soppan är färdig att anrättas, ilägges först Sköldpaddans kött, sedan korf, som göres af hennes blod och fylles uti dess stora tarm [1]. Nu har man tillreds färs af kalf, som blandas med lika mycket fiskfärs; häraf
- ↑ Korfwen göres som annan Blodkorf, men mejram uteslutes bland kryddorna deri.
