mina, och jag behöver fyra till. Jag ger er min andel i bagaget och guldgrävarredskapen för dessa fyra; för mina sex eller sju uns guld kan ni ge mig ammunition. Vad säger ni om det?»
De tre männen drogo sig avsides och överlade. Då de kommo tillbaka, tjänstgjorde Siegmund som talman. »Vi vilja dela ärligt med dig, Hitchcock. Du skall få din fjärdedel i allt, varken mer eller mindre, och sedan kan du ta din del eller låta bli, hur du vill. Men vi behöva hundarna såväl som du, och därför får du dina fyra, men inte mer. Om du inte vill ta din andel i bagage och redskap, så är det din ensak. Vill du ha den, så kan du ta den; och vill du inte, så låt bli.»
»Lagens bokstav», svarade Hitchcock hånfullt. »Må så vara. Jag går in på det. Och skynda på! Jag kan inte tillräckligt fort komma bort från det här lägret och dess ohyra.»
Delningen verkställdes utan vidare kommentarier. Hitchcock lastade sina få tillhörigheter på en av slädarna, kallade till sig sina fyra hundar och spände för. Sin andel av bagage och redskap rörde han icke, däremot kastade han på släden seltyg för ett halvt dussin hundar och utmanade med ögonen sina f. d. kamrater att sätta sig däremot, om de hade lust. Men de ryckte på axlarna och stodo sedan och sågo efter honom, tills han hade försvunnit inåt skogen. — —
En man kröp på magen över snön. På bägge sidor om honom reste sig indianlägrets älghudstält. Här och där tjöt en eländig hund eller morrade och skällde på sin granne. En gång närmade sig en av dem den
