med högljudda röster, och i ett avlägset hörn höll ett hungrigt barn på att gråta sig till sömns. Hitchcock vände sig på sidan och lyfte försiktigt upp huvudet, så att han nästan vidrörde skinndräkten. Han lyssnade efter andedragen. Det var en kvinnas; han kunde våga ett försök.
Han tryckte sitt huvud sakta men eftertryckligt mot hennes sida och kände att hon spratt till vid beröringen. Och nu väntade han, tills en hand famlande smög sig ned och lades på hans lockiga huvud. I nästa ögonblick vände handen försiktigt hans ansikte uppåt och Sipsus ögon mötte hans.
Hennes självbehärskning var fullkomlig. Liksom händelsevis bytte hon om ställning, stödde armbågen mot packen av pälsskinn och ordnade sin parka, varigenom Hitchcock blev helt och hållet gömd. Vidare lutade hon sig så, att han kunde andas mellan hennes arm och hennes bröst — vilket icke heller kunde märkas av någon — och då hon sänkte sitt huvud, var hennes öra i närheten av hans läppar.
»När det blir läglig tid», viskade han, »skall du gå ut ur tältet och med vinden över snön till grandungen vid kröken nere vid ån. Där finner du mina hundar och min släde rustade till avfärd. I natt bege vi oss ner till Yukon, och eftersom vi måste färdas raskt, skall du gripa de hundar i nackskinnet, som komma i din närhet, och släpa dem till släden i kröken nere vid ån.»
Sipsu skakade avböjande på huvudet; men hennes ögon lyste av glädje, och hon var stolt över att den vite mannen hade bevisat henne en sådan ynnest. Men liksom alla kvinnor av hennes ras var hon född
