»Ni — lätting, tror jag det heter — ni lätting vilja ha mig till hustru? Icke bra. Aldrig, nej aldrig lat man bli min make.»
På detta sätt uttalade Joy Molineau sin mening till Jack Harrington, så som hon också hade gjort det — fastän mera flytande och på hans eget tungomål — till Louis Savoy föregående kväll.
»Hör på, Joy...»
»Nej, nej — varför skulle jag lyssna till lat mans tal? Det var mycket illa att ni bara gå och hänga, göra besök i min hydda och göra ingenting mer. Huru vara möjligt för er skaffa föda åt familj? Varför inte ni ha guldstoft? Andra män ha sådant i överflöd.»
»Men jag arbetar strängt, Joy. Det går inte en enda dag då jag inte är ute på färdvägar eller gör undersökningar. Jag har nyss kommit hem. Mina hundar ä’ trötta. Andra män ha tur och finna massor av guld; men jag har ingen tur.»
»Å! Men när mannen, som ha indianska till hustru — han heta Mc Cormack — när han upptäcka Klondyke, ni icke gå dit. Andra män gå; andra män rika nu.»
