uppe på banken. Hans skarlakansröda rock utvisade, att han hörde till den ridande polisen, och han förde skämtsamt handen till mössan på militärmanér.
»Har en arresteringsorder för er räkning, Kid», fortsatte han och drog fram ett nedsmutsat papper ur bröstfickan, »och jag vill hoppas, att ni följer med godvilligt.»
Montana-Kid kastade en blick utåt den kaotiska floden och ryckte på axlarna, och polismannen följde den riktning hans ögon togo och smålog.
»Var ä’ hundarna?» frågade hans följeslagare.
»Mina herrar!» avbröt polismannen. »Min reskamrat här är Jack Sutherland, ägare till numro 22, Eldorado...»
»Väl aldrig Sutherland från 92?» inföll den snöblinde och trevade osäkert efter honom.
»Just han.» Sutherland grep hans hand.
»Och ni då?»
»Å, jag kom efter er tid, men jag minns er från mitt första studentår. Pojkar!» ropade han och vände sig åt sidan, »det här är Sutherland, Jack Sutherland, f. d. fullback i studenternas fotbollslag. Kom hit, guldsökare, och skaka labb med honom! Ser ni Sutherland, det här är Greenwich — han var quarterback för ett par år sedan.»
»Ja, jag läste om den matchen», sade Sutherland och skakade hand med Greenwich, »vet att han skötte sig som en hel karl.»
Greenwich blev mörkröd under det garvade skinnet och lämnade tafatt rum för en annan.
»Och här ha vi Matthews — han hör till Berkeleylaget. Vi ha fått hit några överdängare österifrån
