Sida:Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke (1918).djvu/203

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

199

hade begivit sig? Han hade nämligen lovat skaffa bemälde herre ett spann duktiga hundar till en viss dag, men nu hade den skamlöse tyske köpmannen Meyer köpt upp alla djur och fördärvat marknaden. Det var alldeles nödvändigt, att han finge träffa mr Vanderlip, emedan den skamlöse tyskens tilltag gjorde, att han ej kunde uppfylla sitt löfte förrän en hel vecka senare. Visste hon vart han hade begivit sig? Uppåt ån? Godt! Då skulle han genast ge sig av efter honom och upplysa om det olyckliga uppskovet. Hade han uppfattat rätt att hon sagt, att mr Vanderlip nödvändigt behövde hundarna fredags kväll? Att han måste ha dem då? Det var ju alldeles fasligt illa, men felet var den skamlöse tyskens, som hade drivit upp prisen så oerhört. De hade stigit femtio dollars pr styck, och om han köpte till det priset, skulle han göra förlust på affären. Han undrade om mr Vanderlip kunde vara villig att betala förhöjningen. Jaså, hon visste att han skulle vara det? Och eftersom hon var god vän med mr Vanderlip, skulle hon till och med kunna lägga ut summan för hans räkning i förskott? Bara han inte talade om det för någon. Godt! Hundarna skulle vara till hands.

En timme senare visste Freda, att paret skulle resa fredags kväll, ävensom att Floyd Vanderlip hade begivit sig uppåt ån, och nu voro hennes händer bundna. På fredagsmorgonen kom den officielle kuriren Devereaux åkande över isen med depescher från guvernören. Han medförde också underrättelser om Flossie. Vid Sixty Mile hade han passerat hennes läger, både människor och djur voro i god kondition, och