Sida:Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke (1918).djvu/220

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


fysiologisk ståndpunkt, men när en man för första gången gör denna upptäckt, förefaller det honom som en högst märkvärdig sak. Floyd Vanderlips händer voro mera vana vid att trycka skovelhandtag än kvinnofingrar, varför denna erfarenhet var fullkomligt ny och överraskande behaglig för honom. Och då nu Freda lade sitt huvud mot hans axel, så att hennes hår snuddade mot hans kind och hans ögon mötte hennes helt och fullt och i närmaste närhet — strålande milda, ja, rent av ömma — vems fel var det då, att han förlorade allt välde över sig själv? Han hade varit trolös mot Flossie, varför inte också mot Loraine? Om också kvinnorna skulle fortfara att bråka med honom, så vore väl detta icke något skäl för att han skulle besluta sig så genast. Pengar hade han i mängd, och Freda vore nog den som kunde använda dem trevligt. Hon skulle minsann bli en hustru, som andra män kunde avundas honom. Men man får lov att gå långsamt tillväga. Man måste vara försiktig.

»Ni frågar väl icke mycket efter palats, eller hur, Freda?» frågade han.

Hon skakade på huvudet.

»Jag har haft en viss längtan efter dem själv, men för en stund sedan kom jag att tänka på, att man alldeles säkert bara blir tjock och fet och lat av att bo i sådana», sade Floyd.

»Ja, det kan nog vara behagligt för en tid, men jag föreställer mig, att ni snart skulle tröttna på det», förklarade hon skyndsamt för att uppmuntra honom. »Världen därute är nog bra, men man skall föra ett omväxlande liv. Först irra omkring litet varstädes,