Sida:Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke (1918).djvu/221

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

217

och sedan vila ut. En långtur med yacht till Söderhavet, så en tripp till Paris — en vinter i Sydamerika och en sommar i Norge... Så några månader i England...»

»I fin societet?»

»Naturligtvis — den allra bästa. Och därefter — hej hopp — tillbaka till hundar och slädar och landet vid Hudson Bay! Omväxling, förstår ni. En stark och livskraftig man som ni skulle inte stå ut med att leva i ett palats ens ett år. Sådant kan vara lämpligt för vekliga män, men ni är inte skapad för ett sådant liv. Därtill är ni för manlig, mycket för manlig.»

»Tror ni det?»

»Jag tror inte allenast, jag vet det. Har ni någon gång lagt märke till, att det har varit lätt för er att vinna kvinnohjärtan?»

Hans tvivlande oskuld var superb.

»Det är lätt för er. Och varför? Därför att ni är så manlig. Ni anslår de djupaste strängarna i kvinnohjärtat. Ty ni är någonting att stödja sig vid — ni är stor, stark och modig. Med ett ord, det är därför att ni är en man.»

Hon kastade en blick på klockan. Den var halv ett. Hon hade givit Silka Charley trettio minuter på köpet, och nu kunde det göra detsamma när Devereaux kom. Hennes värv var fyllt. Hon lyfte upp huvudet, skrattade med oförställd munterhet, ryckte sin hand ur hans, steg upp och ropade på sin tjänstflicka.

»Alice! Hjälp mr Vanderlip på med sin parka. Hans vantar ligga på hyllan vid spiseln.»

Han begrep icke det ringaste.