22
sjönk han till marken, skälvande i hela sin kropp, och klagade: »Anden är villig! Anden är villig! Vem är jag, att jag skulle kunna förändra Guds rådslut? Innan världens grund lades, voro alla ting skrivna i livsens bok. En mask som jag — skulle jag kunna utplåna en enda sida eller minsta ord därav? Anden är villig att följa Guds vilja.»
Bill sträckte sig över barrikaden, lyfte upp prästen och skakade honom häftigt utan att säga ett ord. Sedan släppte han denna massa av skälvande nerver och riktade i stället sin uppmärksamhet på de bägge omvända. Men hos dem märktes föga fruktan; de tycktes med glad iver bereda sig på den kommande striden.
Stockard hade med låg röst talat med kvinnan från Teslin, och nu vände han sig om och såg efter missionären.
»Skaffa honom över hit igen», befallde han Bill.
Och sedan Sturges Owen hade blivit vederbörligt placerad framför honom, kommenderade han: »Seså — gör oss nu till man och hustru, och raska på med det.» Därefter vände han sig till Bill och sade i urskuldande ton: »Det kan ingen veta hur den här affären slutar, så jag kom att tänka på, att det kan vara så godt att ha sina saker klara.»
Kvinnan lydde sin vite herres befallning. För henne var vigseln utan all betydelse. Enligt sin åskådning var hon hans hustru och hade varit det från och med första dagen av deras samliv. De bägge roddarna tjänstgjorde som vittnen. Bill stod bredvid missionären och hjälpte honom till rätta, då han stapplade. Stockard lade orden i kvinnans mun, och
