»Om jag vore man...»
Hennes ord voro icke så skarpa i och för sig, men det tillintetgörande förakt, som lyste ur hennes svarta ögon, gick icke förlorat för de bägge männen i tältet.
Tommy, den engelske sjömannen, vred sig, men den ridderlige gamle Dick Humphries, fiskare från Cornwall och f. d. amerikansk laxkapitalist, strålade emot henne lika välvilligt som någonsin. Han hade givit kvinnorna ett alltför stort rum i sitt råbarkade hjärta för att kunna harmas på dem, när de voro surmulna, sade han, eller när deras begränsade synvidd hindrade dem från att kunna betrakta en sak från alla sidor. Och därför sade de nu ingenting, dessa bägge män, som för tre dagar sedan hade tagit den halvt förfrusna kvinnan in i sitt tält och värmt upp henne och givit henne föda och räddat hennes bagage ur de indianska bärarnas händer. Detta sista hade tvingat dem att ge ut en hel massa dollars, för att nu icke tala om att de måste bruka våld — Dick Humphries nödgades hela tiden stå med bössan vid ögat, medan Tommy delade ut pengarna bland dem efter sin egen uppskattning av deras arbete. Det hela hade ju varit en småsak i och för sig, men det
