Sida:Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke (1918).djvu/79

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


torskar — alldeles för skarpa i eggen, förstår du. Eftersom jag var nykomling, började de göra narr av mig utan att veta, att jag begrep vartenda ord de sade.

Jag låtsade om ingenting och började dansa med Tilly, och ju längre vi dansade, desto varmare blev vi om hjärtat. ’Han ser sig visst om efter en flicka’, sa’ den ena av missionsflickorna, och den andra knyckte på huvudet och svarade: ’Det sitter nog åt att han får någon, när flickorna se sig om efter gossar.’ Alla de unga karlarna och kvinnorna, som stodo omkring, började nu att flina och fnittra och upprepa vad som sagts. ’Det är en vacker gosse’, sa’ den första. Jag vill inte neka för att jag var len i hyn och såg pojkaktig ut, men jag hade varit en karl som andra i mången god dag, så att det retade mig. ’Dansar med hövdingens flicka’, fnittrade den andra, ’jag tänker att han, George, ger honom ett slag med flata åran och skickar honom dit han hör.’ Hövdingen hade förut sett dyster ut hela tiden, men nu skrattade han och slog sig på knäna. Han var en rå krabat och kunde nog ha begagnat åran.

’Vad är det där för flickor?’ frågade jag Tilly, medan vi svängde om i dansen. Och så snart hon hade sagt deras namn, kom jag ihåg allt vad jag hade hört om dem av Lycko-Jack. Hela deras krönika i minsta detalj — många saker, som inte ens deras egna anförvanter kände till. Men jag höll mig tyst och fortfor att slå mig ut för Tilly, medan de bägge flickorna allt emellanåt slängde ut skarpa ord och alla de andra skrattade. ’Vänta litet, Tommy’, sade jag till mig själv, ’vänta litet.’