Sida:Hans nåds testamente 1919.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Myggorna surrade ilsket. Tjock, gulvit steg röken ur det glödande piphuvudet, steg och försvann i mörkret.




IV.
Patron Siedel och hans gäster. Fru Enberg talar förstånd med hans nåd.

Patron Arvid Siedel presiderade vid frukostbordet i Björkenäs’ låga, mörka sal. Patron Siedel var avgjort för lång för sina låga rum. När han stod upp, var det icke stort mer än en trekvarts meter mellan hans hjässa och taket, och för att kunna se ut genom fönstren måste han böja sig. Arvid Siedel hade alltid varit ett åbäke, jänglig och omöjlig och med mongoliskt sneda ögon. Hans armar voro likaledes över medelmåttan långa och slutade i smala händer och benrangelsmagra fingrar. Sina händer rörde han emellertid med ett visst måttfullt behag. Och som han meddelade sina tankar och önskningar huvudsakligast genom gester, var detta att sätta värde på.

Jakob och Blenda voro denna morgon gäster vid Björkenäs’ frukostbord, Med artiga små handrörelser bjöd värden dem av sitt bords läckerheter, och ungdomarna visade sig till fullo uppfatta det stumma språket. Blenda, en grad måttligare, beskyllde till och med Jakob för att vara en riktig »gluffgluff».

— Ja, inte blir det väl mycket kvar åt de där båda sömntutorna. Va är det för folk, som inte ids äta frukost klockan åtta? Stadsherrar, kan jag tro? Ha de kommit för andjakten? Inte? Ja, vi ha då inte mycket i den vägen att bjuda på.


40