Sida:Hans nåds testamente 1919.djvu/84

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


tycker riktigt, jag ser, hur de hänger med öronen. Förbaskade valpar! Titta där så det gamla nötet Vickberg krumbuktar — tänk att han ska vara så snål efter att få en slant! — Men jag tycker de är tre — vem kan den tredje vara? Å, du ska få se, att det är häradshövdingen! Jaså, han stannade inte över natten han heller; då blev det inte många nattgäster, då. — Där kommer bestämt Jakob.

— Kommer han hit?

— Ja. Jag förstår då inte, var han har hållit hus hela kvällen?

— Han har varit hos hans nåd. Tror tant, att han har reda på något? På det här?

— Hos hans nåd? Nej, då vet han nog ingenting. — Men vad i all sin dar har han gjort hos hans nåd?

— Det vet jag inte. Jag hörde bara, att onkel ville tala med häradshövdingen och Jakob.

— Se så där ja! Nu ska ni få se, att baron ställer till något nytt elände med pojken. Men det vore väl också själva håken, om inte jag —

— Har du Blenda här, mor? Lena sa’, att hon skulle vara här.

— Det var värst, va du låter andtruten. Va har du haft för dig?

— Jag! Ja, om du det visste — så visste du nästan mer än jag. Var har du Blenda någonstans? Kors, är det byltet i sängen? Varför ligger du där? Är du sjuk? Gråter du?

— Kära hjärtanes låt flickan vara i fred

— Nej, det kan då inte falla mig in. Vad är det med henne?

— Å, hon råkade få höra, hur de där fina herrarna talade illa om hennes mor. De hade druckit för mycket naturligtvis, men det känns ju i alla fall

84