nämligen möjligheten att uppsamla den befintliga sparvilligheten, med andra ord tillvaron av en kapitalmarknad eller kreditorganisation.
Norr om Alperna var föregångslandet här utan jämförelse Nederländerna. Det finns en ryktbar — bl. a. av Macaulay citerad passus i Sir William Temples Observations upon the United Provinces of the Netherlands från år 1672, vilken är av stort intresse som uttryck både för hur långt man redan då hunnit i Holland och i hur stark motsats detta stod till förhållandena i andra länder samt närmast i England, vars minister i Haag Temple kort förut hade varit. Han talar (i skriftens 7:e kap.) om den allmänna reda som utmärkte såväl Generalstaternas som staten Hollands finanser och utbreder sig över den exakthet, varmed den senare betalar sin skuld, så att ingen behöver kräva staten på sin fordran två gånger och denna därför kan få låna hur mycket som helst. ”Den som sättes i tillfälle att överlämna sina penningar betraktar det som en stor förmån, och när någon del av skulden avbetalas, mottager ägaren beloppet med tårar, emedan han ej vet hur han med sådan bekvämlighet och trygghet skall kunna placera det mot ränta. Och enskilda personers inkomster ligga till stor del i såväl Generalstaternas som de särskilda provinsernas kontor, där dessa offentliga skulder äro bokförda. — — — Den som har en statsobligation av något slag (a bill of any public debt) har lika mycket reda pengar i sitt kassaskrin som dess belopp, emedan den säkert betalas vid anfordran, utan kostnad eller besvär, och kan transporteras på annan person vid en likvid, likasom den bästa växel”.
