och även under ett normalt år sådant som 1724 100 000 tunnor, mot 62 000 1721 — längre fram skulle siffrorna bli ännu långt högre, såsom vi skola se. Och spannmålsimporten var 1724 också ovanligt stor, 378 000 tunnor, 21⁄2 gånger 1721 års siffra, så att just det år då produktplakatet utfärdades medförde ett ovanligt stort tonnagebehov.
Under tiden fram till slutet av oktober 1724 tillväxte emellertid också fartygsantalet mycket starkt, från 228 till 348 eller med 53 %, och tyngdpunkten föll på den högsta storleksklassen, Spaniefararna, så att lastutrymmet växte ännu mer. De nya fartyg som kunnat följas i Kommerskollegii registratur (97 st. bland summa 120) beteckna sålunda en ökning av 421⁄2 % efter antal men 56 % efter tonnage; och inom Spaniefararnas grupp, fartygen på minst 100 läster, hade kommit 13 nya till de 14 som funnos 1723, varvid medelstorleken även inom denna grupp hade stigit från 132 läster för de äldre till 1641⁄2 för de nyanskaffade fartygen. Det kan ej vara tvivel om att just detta var en särskilt påtaglig verkan av produktplakatet, innan det ännu trätt i kraft, en företeelse som är alldeles analog med att exempelvis de svenska järnvägarna ha visats utöva sin starkaste dragningskraft på befolkningen innan de ännu börjat trafikeras — verkan av en beslutad och förberedd förändring anteciperas. Återgången till fredliga förhållanden medverkade dock efter all rimlighet också till den relativt taget mycket starka tonnageökningen.
Av Kommerskollegii fribrev kan man se, att köpmännen vid sina nyanskaffningar associerat sig med ämbetsmannavärldens ledande män och helt naturligt
