1741—43 års krig, då åtgärden även gällde smör, fläsk, kött och tidtals fisk, under mer än två års tid. Däremot misslyckades präste- och bondestånden i ett försök 1766 att alldeles sätta produktplakatet ur funktion i fråga om spannmål, i det att borgarståndets starka motstånd drog adeln med sig. Ännu mindre framgång hade ett försök av bondeståndet omedelbart före 1772 års statsvälvning att få förordningen automatiskt suspenderad för spannmål och salt, så snart priset översteg vissa fastställda maxima; och i princip kvarstod produktplakatet vid Frihetstidens slut lika oantastat på denna som på övriga punkter.
I fråga om exportvarorna var produktplakatets skadliga verkan på järnhandeln, såsom vi redan sett, den starkaste invändning hela åtgärden från början framkallade, och häri skedde ingen ändring längre fram utan snarast tvärt om. Ty produktplakatets tillkomst inträffade under en särskilt förmånlig järnkonjunktur, och det låg då nära till hands att i dennas försvinnande se en verkan av förordningen. Det är också uppenbart, att den av förordningen framkallade fraktstegringen i och för sig måste trycka järnpriserna inom landet. Men å andra sidan voro de avgörande faktorerna i den svenska järnhanteringens utveckling helt andra, såsom nästföregående uppsats visat, och det förefaller därför trots allt svårt att anslå produktplakatets inverkan på järnmarknaden så högt som bergslagsintressets män plägade göra.
10
Kritik i samtidens litteratur Likväl är det påtagligt, att oppositionen mot pro-duktplakatet i Frihetstidens enastående rika ekono-
16. — Heckscher, Ekonomi och historia.
