andre, tidigt avlidne son August samt dennes principal, blivande kompanjon och svärfar, Jonas Alströmers ungdomsvän Niclas Sahlgren. Betecknande är exempelvis följande brev (25 aug. 1757):
”Härjämte sänder jag åter en bankotransportsedel på 3 000 daler kopparmynt; men August berättar uti sitt sista, att han står i 10 000 daler silvermynts[1] förskott, det jag ej förmodat. Jag vill väl ej annat tro än att med penningarna försiktigt hushållas men gruvar mig för den myckna penningutgiften och vet rättnu ej var de (sic) skola tagas, ty jag har nu pantsatt mine Ostindiske aktier för 12 000 daler silvermynts lån mot 4 p:cto intresse, och hade jag av detta lån lovat August 10 000 daler silvermynt, emot samma intresse, till sin handel därnedre; men nu ser jag ingen utväg därtill utan lärer jag få till honom återbetala detta förskott.”
I följande brev, fyra dagar senare, meddelar Alströmer, att han tagit ett 4 procents lån i Assecurence Compagniet på sina ostindiska aktier, vilket tydligen är detsamma som redan berörts, och därav sände till Alingsås 7 000 d. s. m., såsom senare (5 sept.) säges, närmast på avbetalning för den yngre sonens förskott. Här bar alltså Jonas Alströmer, närmast med sin redan välsituerade sons hjälp, en avsevärd del av kreditbördan, och vid ett annat tillfälle finner man August Alströmer försträcka verket 1 800 riksdaler banko, som vid dåvarande kurs kostat 22 387 d. 16 sk. k. m., varvid han delvis skulle göra sig betald av utdelningen på faderns aktier i Ostindiska kompaniet (2 och 9 febr. 1758). Först år 1760 finner man i brevväxlingen den förstnämnda aktieaffären ånyo omtalad. Den 16 febr. detta år säger sig Alströmer nämligen vilja lösa ut
- ↑ Kursiv. av mig. 1 d. s. m. = 3 d. k. m.
18. — Heckscher, Ekonomi och historia.
