Sida:Heidenstam - Samlade skrifter (1912) 15.djvu/113

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
109
DET NATIONELLA SOM TEORI OCH KÄNSLA

pessimismens filosofi. De gåvo oss i mycket en ny livssyn och en ny glädje. En förändrad samhällsordning skulle endast sprida en allmän — om ock övergående — glädje, så framt vi plötsligt kunde föras in i ett rike av social fullkomlighet. Vi veta dock att det sociala framåtskridandet är ett tungt lastat godståg, som ofta och länge måste stanna och som aldrig kommer till någon ändstation. Vid sidan av rättfärdighetskänslans och ändamålsenlighetens sociala segrar framväxa ju beständigt nya krav som drivande kraft. Det skulle därför vara fåfängt att vänta på en allmän glädje av det slag, du menar. Vår glädje är med så förvånansvärt sköra band fastknuten vid samhällsordningen, att vi icke ens i inbillningen tyckas därvidlag på fullt allvar söka ett sammanhang. Eller har du månne icke någon gång längtat att genom ett under kunna förflyttas tillbaka i tiden och en solig morgon själv stå livslevande på det gamla torget i Atén? Och dock skulle du där se djuren misshandlas, höra trälar och tiggare ropa efter en allmosa. Du skulle ängslas av en allmän politisk osäkerhet, och om du råkade att uttala en misshaglig tanke eller hopsätta ett musikstycke efter ditt eget gehör eller pryda en gudinnas sköld med bilder efter ditt eget tycke, kunde du bereda dig på döden. Glädjekänslan står långt mer på teoretiska fötter än på praktiska, och dikten och filosofien äga i sin makt att kläda hela tidevarv i svart eller skarlakan eller i stoicismens mer neutralt vita toga. Ovillkorligen rinner mig det talesätt i minnet, som under sjuttonhundratalets