religiösa krönikan, blevo religionerna mer och mer en kastboll i den skarpt kritiserande forskningens händer. I stället att tvista om det faktiska andliga innehållet stridde man om riktigheten eller oriktigheten hos de religiösa berättelserna om tilldragelser. Med andra ord, man betraktade religionerna som epos. Genom att uteslutande vända sig till det andliga innehållet och fordra en djupare religiositet i full samklang med kunskap och känsla, blevo emellertid de sedermera så mycket besjungna »ateisterna» de egentliga föregångarna till den slutliga omfattande världsreligionen.
Allt detta förefaller ju oss ganska underligt, men låt oss gå vidare! Som sagt, dessa människor visste icke att kemien, att upptäckten av Vita matpulvret skulle bli deras mest genomgripande revolution — deras antibestium. Man förstod alltså icke ännu att tillverka födan kemiskt av kol, väte, syre och kväve. I stället hade man fångna djur, som man drog i spenarna eller slog ihjäl och stekte över eld, när man blev hungrig, och landskapet genomkorsades allestädes av de beryktade »åkrarna», som nu bilda våra vackraste gräsmattor. De sköna kvinnorna i kejsarpalatset Tuilerierna voro likäterskor och en av oss skulle icke kunnat förmås att kyssa dem. Vi, som på ett helt dygn icke förtära annat än ett glas destillerat vatten och fem skedar av Vita matpulvret och därmed äro befriade från alla djuriska tankar på kroppens vidmakthållande, skulle kväljas, om vi plötsligt förflyttades till en av den tidens måltidsorgier: Blodigt likkött, slemmigt kokta
