guld till ett vackert galleri med gröna bladslingor på gul grund. Det skulle nästan kunna kallas behagfullt spökaktigt. Du måste slå dig för pannan och utbrista: Vid den helige Vladimir! Detta är modern fransk symbolism i gammal rysk fårskinnspäls! — Förstörd genom eld återbyggdes kyrkan 1554 under Ivan den förskräcklige. Bakom dig över ingången är en svartnad yta, från vilken först småningom efter långt betraktande ett öga begynner framblicka och slutligen ännu ett, till dess där skönjas dragen av ett dystert och strängt Kristushuvud. Galleriet viker åt väster och blir med ens grönt. Slutligen träder du in i själva kyrkan, som är gulaktig och översållad med målningar av plantor och vidunder, grekiska filosofer och ryska helgon. Golvet är av jaspis, och på ikonostasens guldplåtar synas ännu märkena sedan 1812 efter fransmännens bräckjärn. I skumrasket bakom pelarna befinner sig den trånga nisch, vilken Ivan den förskräcklige under gudstjänsten begagnade till sittplats. Utanför galleriet visas kammaren, där han nödgades förrätta sin andakt, sedan prästerna, uppbragta över ett av hans blodsdåd, vägrat honom tillträde till själva kyrkan. Sagorna om hans rysligheter överrösta berättelserna om de andra tsarerna. Han förefaller sammanvuxen med alla dessa hemskt fantastiska gångar och valv, deras förkroppsligade själ, en fantom, som än i dag lever där inne och sitter hopkrupen i den mörkaste smygen. Han bemäktigar sig hela din inbillning och du tycker att han, krokig, i skarlakansröd kaftan och
