Hoppa till innehållet

Sida:Heidenstam - Samlade skrifter (1912) 15.djvu/66

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
62
TANKAR OCH TECKNINGAR


Tolstoy och konsten.


I sin åstundan att med lätthet förstås av var man älskar Tolstoy att förenkla definitioner och bevis ända därhän, att de ofta ingenting förklara eller styrka. Hans tanke går gärna utefter jorden och sätter en heder i att skära vingarna. Han har mer sinne för det naiva än för det utvecklade, mer för fröet än för blomman. Han vill se grovhuggna och stadiga hörnstenar under templet men höjer endast motsträvigt ansiktet mot takresningen och tornet med de fritt jublande klockorna. Han hör till de nutidsmänniskor, som ständigt grubbla, men som icke i själva tänkandet finna en glädje, en sann gudstjänst i det evigas namn utan snarare en spilld möda, en förnimmelse av olust. Han vill att sanningen skall ligga nära till hands, så att vem som helst endast till hälften behöver öppna sitt öga för att genast skönja och igenkänna henne. Han har ingen kärleksfull blick för den världsmekanismens stora lag, som låter henne ligga förborgad, så att hon endast kan uppnås genom oerhörda ansträngningar och offer.

Ett lynne med fulltonig idealitet är merendels demokratiskt i det sociala men aristokratiskt i det