148
"Rätt bra," svarade hon. "Sam och Susanna äro de förträffligaste barn i verlden. Det är bara om en sak jag vid passande tillfälle önskar få tala med er."
"Är det om det här?" sade han, och lade i hennes hand ett med blyertspenna i en stor rund stil skrifvet bref, som icke innehöll ett enda staf-fel, men i hvilket orden voro afdelade på ett mycket besynnerligt sätt.
"Min kära pappa!
Var så god och
skaffa mig en
poliskonstapel. Bet
har stulit våra
pengar ur Toby, som
vi skulle ha till
en hemlighet.
Freeman säger, att hon
är en favorit
och miss Fosbrook
kan ej hitta dem.
Din tillgifna son,
David Douglas Merrifield,"
"Ja så, detta var det bref, David ville försegla, innan jag fick lägga det i mitt," utropade miss Fosbrook, sedan hon läst det. "Vi hafva varit mycket ledsna öfver förlusten, men vi kommo öfverens om, att ej skrifva till er derom, emedan ni hade så mycket annat att tänka på."
"Har ni någon orsak att misstänka Bessie?"
"Nej, nej, ingen af oss tror det, men jag ville bra gerna, att ni skulle anställa en ransakning, ty tjenstflickorna misstänka henne och hafva förledt de yngre barnen att också göra det."
"Hvem är Toby —"
"Toby är bara en mugg, som de kalla Toby Fillpot, emedan den ser ut som en gubbe."
"Ja, jag vet!" afbröt henne mr John Merrifield skrattande. "Kommer du inte ihåg, att vi hade en dylik i vår barndom?"
