34
och Susanna uppförde sig mycket väl och lyssnade uppmärksamt, men Bessie satt ej stilla på sin plats, utan ville stiga upp på en dyna. Miss Fosbrook fruktade att det var, för att kunna få se en skymt af den vackra fågeln. Harry gäspade och Johnnie stod ej stilla ett ögonblick och gjorde derigenom äfven sin syster Annie otålig. Miss Fosbrook kände sig knappast till mods, som om hon varit i kyrkan, och hon föresatte sig att säga Johnnie, att han nästa gång skulle få stanna hemma med småbarnen, om han ej uppförde sig bättre. Lilla David satt mycket tyst med sin psalmbok i handen, och såg ej upp derifrån förr, än predikan började, då han insomnade. En glädje hade dock miss Fosbrook på hemvägen. Alla barnen gingo litet förut och pratade med hvarandra, då Sam vände sig om och tvärt sade: "miss Fosbrook, jag hoppas ni ej är ond."
"Öfver hvad de der gossarne sade, menar du visst? Men det beror på, huru I uppfören er."
"Jag tänker försöka, att inte vara olydig," svarade Sam.
"Jag är säker på, att om du försöker, så lyckas det dig äfven. Jag vet verkligen inte, hvad jag skulle taga mig till, om du vore det."
Sam smålog och genmälte: "åh, jag tycker ni förstår er mycket bra på, att genomdrifva er vilja. Det skulle vara roligt, att kufva er."
"Var så god och försök det ej!"
Sam skrattade och tillade: "jag lofvade pappa, att vara lydig och eftergifven."
"Och jag var mycket tacksam, för att du lydde mig i går. De andra gossarnes uppförande beror så mycket på ditt."
"Ja, det vet jag nog," sade Sam, "och nu tycker jag om, att lyda er, emedan ni så bra förstår sätta er i respekt."
"Och skulle det ej blifva ledsamt, om jag vore tvungen att skrifva till er far, och säga, att jag inte kan hålla reda på sådana små vildar."
