Sida:Hemmet 1928.djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

»Nå, det var rätt roligt!» sade possessionaten. »På min gård Östanvik finnes ofantligt mycket kramsfågel. Jag går ofta ut med min bössa och skjuter dem själv till min middag. Piff, paff! Med två skott har jag bums hela fatet fullt.»

»Tycker magistern om harstek?» viskade skälmaktigt Petrea till Jacobi.

»Bravo, Petrea!» viskade brodern till henne.

»Tycker kusin Louise om kall mat?» frågade possessionaten, i det han förde Louise ut till aftonbordet.

»Tycker du om en possessionat?» viskade Henrik till henne, när de kommit därifrån.

Louise svarade — just som en domkyrka skulle svarat; hon såg mycket allvarsam ut och teg.


En bjudning.

I den tiden började döttrarna i huset mycket drömma om eldsvåda, och det felades icke drömtydningar, vinkar, små bryderier och förtroenden emellan systrarna. Ingen drömde och tydde livligare än Petrea. Gabrielle, som i sin oskuld ingenting drömde, undrade vad alla de underliga talesätten om eldsvåda skulle betyda, men mycket fick hon icke veta därom, ty när hon ville vara med om hemligheterna, hette det alltid: »Gå bort litet, Gabrielle lilla!»

En afton hade Sara, Louise, Eva och Petrea satt sig tillsammans vid ett litet bord, där de meddelade varandra någonting, som måste ha varit av särdeles intresse, Gabrielle kom då och ville gärna ha en li-