tet tackar därför), som vilja om möjligt traktera och roa alla människor (och som människorna därför gärna litet förtala), en fet och hjärtlig krigsrådinna, ville nödvändigt på något högtidligt och muntert vis fira sin ende och älskade sons giftermål och dela med sig åt hela orten något av den glädje, hon själv kände. I åtta dagar skulle det stora hemkomstölsgillet stå; och redan stodo de stora flyglarna på Axelholm med öppna armar färdiga att emottaga en ansenlig del av ortens notabiliteter. Brud och brudgum skulle var på sitt håll bjuda sina vänner och närmaste bekanta, och på brudens och även på hennes tillkommande svärmors vägnar — Evelina lämnade Elise även en skriftlig bjudning från henne — kom Evelina nu att bjuda Frankska familjen — hela familjen, Jacobi inberäknad — att hedra festen med sin närvaro.
Fox, Pitt, Thiers, Lafitte, Platen, Anckarsvärd, ja, man kan tryggt påstå alla talare i världen, ha aldrig hållit tal, som ansetts vältaligare av deras åhörare och blivit emottagna med varmare och enhälligare enlusiasm, än här tant Evelinas lilla oration.
Henrik kastade sig på knä för den förträffliga, vältaliga tanten. Eva klappade i händerna och omfamnade henne. Petrea skrek till i ett raptus av hänryckning och stjälpte, i det hon hoppade upp, ett sybord omkull över Louise. Jacobi gjorde ett entrechat, befriade Louise från sybordet och bjöd upp henne till första angläsen på första balen.
Elise måste lova att medtaga dem alla, Sara, Louise, Eva, Leon… nej! det är sant, Leonore kunde ej komma med. Stackars Leonore måste bli hemma för sin
