Sida:Hemmet 1928.djvu/115

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

tenhet och svaghet för dig till att taga ifrån henne hennes lilla del för att tillfredsställa din egen fåfänga. Jag finner den dessutom ganska klandervärd, när den leder till depenser, som vida överstiga våra föräldrars tillgångar.»

»Sara har ingenting begärt av mig!» ropade ivrigt Petrea, »jag har velat, jag har tvingat henne…»

»Dessutom», fortfor Louise med strängt allvar, »får jag lov att säga, att den dräkt, Sara valt, icke synes mig passande, icke modest.»

»Å, du är verkligen alltför god!» sade Sara med en stolt tillbakaböjning på nacken och ett hånfullt leende; men gör dig ingen sorg häröver, Louise, ty jag försäkrar dig, att jag ganska litet bryr mig om vad du tycker eller inte tycker om.»

Och med en föraktfull knyck på nacken lämnade Sara sina systrar,


Det reder sig.

»Det är visst för mycket bittermandel i den här mandelmassan! Det vill alls icke smaka mig i afton», sade Elise, i det hon satte ned sitt glas med mandelmjölk och suckade — men icke åt mandelmjölken.

»Var glad åt oss, söta mamma!» viskade Eva ömt till sin mor, »vi äro nu alla goda igen.» Modern såg det i hennes vackra, strålande ögon, och läste det i Louises stilla blick, när denna vände sig om från det bord, där hon var sysselsatt med att hjälpa Sara med hennes tu-