för dig till midnatten, om du vill. En liten delikat supé har Louise ställt i ordning för oss, och den få vi hit upp. Vi skola rumla på vårt vis! Tag nu en av de där stora druvorna, som sitta på en stjälk; jag skall ta den andra. Kungens skål! Å, förtjusande!»
Medan de båda systrarna »rumla» vid sin menlösa fest, vilja vi se hur det går till i det stora sällskapet på
Axelholm.
Icke på var och en bal går det så avundsvärt lätt och ledigt till som på en av borgerskapet given i den lilla goda staden ***ping, där man såg bagerskan och sockerbagerskan valsa tillsammans och åt orätt led, och de övriga sade: »Det gör ingenting, bara det går!» Ack nej! En sådan oskuld träffas högst sällan, och allra minst på »Innocencen», varom jag själv kan vittna. Där, som annorstädes på stora baler, gör konvenansens klippiga skärgård det omöjligt att röra sig utan tusen omständigheter, anständigheter, betänkligheter, formenligheter och vad det allt heter, som tillsammans utgöra en betydlig summa av svårigheter. Den stora balen på Axelholm var icke heller utan pretention och därför icke utan sina stela svårigheter. Bland de mycket omgivna och uppbjudna se vi Sara och även Louise. Med dem tävla de tre fröknarna Aftonstjärna: Isabella, Stella och Aurora, som jämt hålla sig omkring grevinnan Solenstråles fåtölj, placerad framför den stora trymån i fonden av salen. Bland de i allsköns ro väntande finna vi vår Petrea,
