som likväl denna afton, med sin bandå av skotska pärlor i håret och en viss blomma av oskuld och godhet över sitt unga ansikte, såg ovanligt bra ut. Hennes hjärta klappade av obeskrivlig lust att bli uppbjuden. »Ack!» suckade hon, då hon såg två högst eleganta unga herrar — bröderna B** — lornjerande spatsera framför damernas rad. Deras lornjetter stannade på Petrea ett ögonblick; så viskade den ene någonting till den andre, båda smålogo och gingo förbi. Petrea kände sig förödmjukad, hon visste ej rätt varför. Nu! tänkte Petrea, när hon såg löjtnant S. raskt nalkas. Men löjtnant S. bjöd upp fröken T. Petrea blev sittande. Musiken spelade den muntra angläsen. Petreas fötter rörde sig och rycktes av danslust, Ack! tänkte hon, om jag vore en karl, skulle jag bjuda upp Petrea! Angläsen strömmade Petreas näsa förbi.
»Var är Eva?» frågade Jeremias Munter med en häftig och missnöjd ton Louise under mellanakten emellan angläs och vals.
»Hon har stannat hemma hos Leonore. Hon ville det nödvändigt!»
»Så dumt! Varför kom jag då hit?»
»Ja, det kan jag verkligen icke säga?» svarade Louise leende.
»Icke?» återtog assessorn, »nå, då skall jag säga henne det, syster Louise. Jo, jag kom just hit för att se Eva dansa; enkom för det och för ingenting annat. Ni andra hade allihop kunnat hellre få bli hemma än Eva. Den där Petrea! Vad hade hon att göra här? Hon har alltid varit min stötesten, men nu tål jag
