bärgning — ty tidigt hade föräldrarna riktat döttrarnas håg ditåt.
Petrea läste engeiska med Gabrielle, ställde till små fester för henne och familjen, grät var afton över Sara och funderade var morgon på »Världens skapelse», under det de goda föräldrarna allt uppmärksammare vakade över hennes egen.
Ingen njöt dock av det närvarande tillståndet inom familjen så som Henrik. Sedan han varit systrarna behjälplig till åtskillig »munter motion» och »muntration», ägnade han sig mera uteslutande åt sina älsklingsstudier, historien och filosofien; ofta strövade han med sin bok hela dagarna omkring i nejden, men alltid klockan sju var afton, slöt han sig till familjekretsen och var merendels då den gladaste av de glada.
Ett par små poemer, som Henrik skrev vid denna tid och som tycktes visa de mest avgjorda skaldeanlag, gjorde största nöje åt hans mor och systrar och väckte en glad uppmärksamhet i kretsen av familjens vänner. Lagmannen allena mulnade.
Henrik längtade livligt efter Stjernhöks ankomst. Han ville visa honom sina arbeten, längtade försöka sina nya historiska och filosofiska kunskaper honom, längtade med ett ord att bli värderad av honom, ty Henriks milda och varma själ hade alltid känt sig mäktigt dragen till den andres kraftfulla, metalliska natur, och redan sedan gossåren hade Stjernhöks aktning och vänskap alltid utgjort ett mål för Henriks strävande och varmaste, fast hittills oupphunna önsk-
