Jag sjunger mycket för mina små; de äro uppfödda vid visor. Jag ville tidigt liksom bada deras själar i harmoni. Det är min Henriks belöning, då han om dagen varit rätt snäll, att jag om aftonen sjunger vid hans bädd till dess han somnar.
Jag är allena i afton; Ernst är borta hos landshövdingen; det är min födelsedag, och jag har ej sagt det åt någon, emedan jag älskar att fira denna dag i ett stilla gästabud med mina egna tankar.
Huru i denna stund de flydda åren rulla tillbaka för mina blickar! Jag ser mig åter vid din sida, min enda och älskade syster, i det vackra, ståtliga huset, med ängarna och byarna runtomkring.
Livet var glättigt för oss då, Cecilia, och så sorgfritt! Vårt liv var sång och dans och lek med mängden av glada grannar; med de mest bildade svärmade vi för musik och litteratur. Vänskap var vår passion! Så kom Ernst Frank på besök till oss. Ryktet om en kunskapsrik och kraftfull man gick honom förut, och vände våra ögon mot honom, ty hur det är, så älska fruntimmer sådant hos männen. Minns du, hur han sysselsatte oss? Hans djupa sorgdräkt, ett drag av stilla, manligt lidande, som ibland syntes i hans ansikte, bidrog att göra honom intressant för oss. När hans mörka, allvarliga ögon voro fästade på mig, hade de över mig en halvt tjusande, halvt förtryckande makt, och när han var mild och vänlig, huru oändligt behaglig var han ej! För var dag blev hans inflytande på mig större. Jag tyckte ibland — och ännu tycker jag så — att om denna klara, så förunderligt genomträngande" blick fästades på mig med mycken
