med herr M…sköld, tyckte jag, att det ej var så ledsamt att litet sysselsätta honom med mig. Därför gick jag in på hans konversationer om smått sällskapskvaller, därför syltade jag aprikoser åt honom, därför berättade jag historier för honom, därför också sjöng jag om aftnarna i skymningen för honom: ’Välkommen, o måne!’ och lät honom tro, om han ville, att han var månen… Min mor, Gabrielle, förlåt! Jag vet hur litet rätt och hyggligt det där allt är… men ack! ni tro ej hur farligt det är att sitta sysslolös, med en verksam ande inom sig, och ett föremål framför sig, som… I skratten! Gud välsigne er därför! Det är också intet annat värt, ty tragisk är saken dock på intet vis — men kunde kanske bli det, om jag gjorde allvar av den och för mina synders skull gifte mig med herr M…sköld. Jag skulle dock aldrig för honom ha värde utan som hushållerska och som rodocka, och det skulle alls icke bära sig i längden. Han älskar mig dessutom icke, kan icke älska mig på allvar och skulle visst ganska lätt trösta sig över mitt avslag.»
»Så låt honom trösta sig och tänk ej vidare på den saken!» utbrast livligt Gabrielle.
»Jag håller med Gabrielle», sade modern, »ty att gifta sig blott för att bli gift, få en försörjning, en état och hur det allt kallas, är icke rätt, och dessutom i din belägenhet det onödigaste i världen. Du vet, mitt bästa barn, att vi ha nog för både oss och dig, och en verkningskrets efter ditt behov skall du nog finna i sinom tid. Din far kommer snart hem, och då få vi tala med honom därom. Han skall hjälpa oss till rätta.»
