git sig om sin gåva, sin förmåga. Men denna väg stängd — vad skulle hon företaga? Giftermålet med herr M…sköld började åter spöka i Petreas huvud. Hon famlade om i ett mörker.
Men Gabrielle ville icke anse den litterära vägen stängd; hon var mycket stött på boktryckaren, »Han var säkert en människa utan all smak!»
»Ack», sade halvt leende Petrea, »jag vill väl även gärna smickra mig härmed, och att, om blott man kunde få boken tryckt, så skulle… men därpå är ej att tänka!»
Gabrielle fann detta mycket värt att tänka på och tvivlade ej, att man på ett eller annat sätt kunde finna medel att »en vacker dag förskaffa herr boktryckaren en — lång näsa».
Modern instämde, talade om sin mans hemkomst. Han skulle ställa till rätta allt. »Bliv nu endast i ro hos oss», tillade hon, ömt tröstande, »och låt oss i lugn tillsammans besinna saken! Och var icke orolig för medlen till din bok; de skola finna sig utan svårighet, blott vi få litet tid på oss.»
»Och», inföll Gabrielle, »du skall här ha så mycket ro du någonsin vill. Om du vill använda hela dagen till läsning och skrivning, så skall ingen störa dig; jag skall slåss med alla dina goda vänner och bekanta, om det behövs, för att skydda ditt lugn. Jag skall blott komma upp och säga dig, när det är frukost och när det är middag; och när postdagen kommer, så kommer jag vid posttimmen och knackar på din dörr och tar emot och skickar bort dina brev. Och om aftnarna, då — då få vi ju se dig ibland oss! Du kan icke tro
