kat, och — det är Eva som lagt upp druvan och burit den upp hit.»
»Eva!» sade assessorn, »nå, hon tänkte väl ej, att jag skulle komma hit i dag?»
»Just emedan både hon och jag trodde det, ville hon själv besörja om er frukost.» Petrea såg härvid skälmaktigt forskande på assessorn, som icke dolde en glädjerörelse, bröt en druva, satte sig och sade — — — intet.
Petrea vände sig åter till sina böcker. »Ack, att livet skall vara så kort, då det finnes så oändligt mycket att lära! Men sant är, att det är orätt och fåkunnigt att tänka sig lärdomstiden inskränkt — också kommer det talet om livets korthet och konstens längd från den hedningen Hippokrates. Men gudskelov för hoppet, för vissheten att få vara lärjunge i all evighet! Ack, farbror Munter! Jag gläder mig hjärtligt åt vår tids industriella riktning. Den skall göra det lätt för massan av människorna att kläda och föda sig, och då skall massan begynna leva för auden. Ty sant är det mer än tvåtusenåriga ordet: ’När de nödvändiga behoven äro tillfredsställda, vänder människan sig till det allmännare och högre.’ Därför, när jordens stora arbetsvecka är tillryggalagd, skall den sabbat inträda, på vilken ett folk av stilla tillbedjare skall utbreda sig på jorden, icke mera fikande efter dess förmultnande skatter, utan sökande dess eviga, ett folk, vars liv skall vara att betrakta, begripa och tillbedja, dyrkande sin skapare i andan och sanningen. Då kommer den dag, om vilken änglarna sjöngo: ’Frid på jorden!’»
»Frid på jorden!» upprepade Jeremias långsamt och sorgset, »när kommer den? Den måste först komma i
