de på höger hand en liten gråsvart gumma träda fram, så häxa, så trollpacka, så ohygglig till utseende, som någonsin en gumma kan vara; hon stirrade ett ögonblick på de resande och försvann sedan plötsligen mellan skogens stammar. Assessorn ryste ovillkorligt vid hennes anblick, i det han sade: »Vilken skillnad emellan kvinna och kvinna! Det mest älskliga på jorden och det mest avskyvärda är — kvinna.» Han blev liksom litet dyster efter att ha sett den gamla häxan. Med henne hade emellertid ugglan försvunnit; kanske av den orsak att »kaka söker maka». Men kanske att jag här på det syndigaste förtalar lilla gumman, som gärna (för vad jag vet) må vara den allra beskedligaste lilla gumma i världen. Gott att vår Herre vet bättre reda på oss än vi!
Andra resdagen på förmiddagen kommo våra resande lyckligt till U***. Petrea gav sig knappt tid att njuta någon förfriskning, innan hon begynte sina efterspaningar. Resultaten av hennes och assessorns förenade bemödanden vilja vi i korthet berätta.
Att Sara, jämte en liten dotter, varit i staden och bott i samma värdshus, där Petrea och assessorn nu befunno sig, blev dem snart otvivelaktigt, ehuru hon reste under ett dem främmande tillnamn. Man beskrev henne som ytterst svag och sjuklig, och huru hennes omständigheter voro, syntes därav, att hon bett värden i huset för henne försälja ett par böcker, som hon hade med sig, vilket han även gjort. Det var en av dessa böcker, som hade kommit till Petrea, med det glömda märket uti. Sara hade för sin svaghets skull varit nödsakad att dröja några dagar
