des på henne, men efter första ögonblickets överraskning var kandidaten god nog att muntert antaga propositionen och ivrigt påstå, att saken skulle ha sin gång. Han avmätte nu med synbar noggrannhet och allvar greppens höjd å ömse sidor på dragbenet, och när han räknat till tre!…» Modern hoppades hemligen, att kandidaten så skulle ställa till, att han själv fick behålla kronan. Men nej! Kronan blev i Petreas hand, och hon skrek högt av glädje. Kandidaten hade emellertid genom sin vänlighet mot barnen och godhet mot Petrea gjort ett behagligt intryck på föräldrarna.
»Vem vet», sade Elise till sin man, »om inte han kan bli rätt bra. Han har väl sina fel, men han har nog också sina dygder. Någonting mycket gott har han verkligen i ansikte och röst. Men med den vurmen att spegla sig måst eman vänja honom av.»
»Jag litar på min vän B.», sade lagmannen, »att mannen nog har värde. Den där fåfängligheten och de sprättaktiga ovanorna skola vi nog i sinom tid få bort. Karln blir nog bra! Söta Elise, var du vänlig mot honom och gör så, att han känner sig hemma hos oss!»
Hur skall det gå med min sylt? tänkte Elise andra dagen, då hon såg de portioner, som avlastades på kandidatens tallrik. Men om aftonen när hon såg lilla Gabrielle helt förtroligt och fritt husera i hans lockar, när hon såg honom deltaga i barnens lekar och giva dem mera betydelse, när hon såg honom beväpnad med en stor pappersstrut, som han kallade »puka», utdela slag till dem av barnen, som räknade fel, och väckande därmed den allra största iver och munterhet, då
