tänkte hon: han skall få äta så mycket sylt han någonsin vill; jag skall laga att det aldrig skall tryta.
Med var dag visade sig tydligare, att Elises förhoppningar voro väl grundade. Kandidaten röjde alltmera en god och älskvärd karaktär samt utmärkta gåvor såsom lärare. Barnen slöto sig snart innerligt till honom. Deras lydnad och aktning för läraren hindrade dem likväl icke från att på fristunderna spela honom allahanda små spratt. Petrea var i synnerhet uppfinningsrik på sådana, och kandidaten var på en gång för god och road av barnens nöje, att icke gärna finna sig uti att emellanåt vara skottavla för deras kvickheter.
Den frukost, som för familjens äldre medlemmar dukades klockan elva på förmiddagen, gav de små ypperligt tillfälle att evertuera sig. Kandidaten tyckte mycket om ägg, och när han förmodade sådana under en pösande servett och hastigt stack handen in i den, fick den ej sällan, i stället för ägg, fatt i trådnystan, bollar och dylikt hårdsmält, Då hördes vanligen ett kiknande skratt i dörren, och en mängd barnhuvuden, som han med låtsad förtret bombarderade med de falska äggen, drogo sig hastigt tillbaka under glädjerop.
Knappt voro tre veckor av kandidatens vistande i Frankska familjen förflutna, då Elise kände sig benägen att giva honom en ny titel, nämligen den av »generaldisputator». Kandidaten började verkligen utveckla en stor förmåga att sätta allting i fråga, ända ifrån människans fria vilja och till reglerna för kokandet, ja, även för ätandet av ägg.
Lagmannen var ingen vän av metafysiska hårklyverier, han blev otålig, ryckte på axlarna och gick till
