sen, allt, som lyfter sinnena till ett mera intellektuellt liv, är ett batteri, upprest mot den lägre naturen i människan och en tjänst gjord åt mänsklighet och fädernesland.»
»Bah!» skrek Jeremias förtretad, »mänsklighet, fädernesland! Alltid skall ni ha stora ord med. Om man slår omkull ett skrank eller planterar en buske, strax skall det hetas vara en välgärning åt fäderneslandet! Plantera ni era täppor och slå omkull era plank, men lämna mans fäderneslandet i fred, ty det bryr sig lika litet om er, som ni bryr er om det. För fäderneslandet! För mänskligheten! Det skall vara bra högt och rörande! Bara prat alltihop!»
»Nej, nu är bror i sanning för sträng!» sade lagmannen, leende över sin väns utfall, »och för min del», fortfor han allvarligt och livligt, »önskade jag att en klar tanke på fäderneslandet åtföljde varje grand av mänsklig verksamhet. Om någon kärlek är naturlig och förnuftig, så är det kärleken till fosterlandet. Har jag icke mitt fosterland att tacka för allt vad jag är? Är det icke dess lagar, dess institutioner, dess andliga liv, som utveckla hela min mänskliga och borgerliga tillvarelse? Är det icke mina fäders gärningar, som bildat dessa, som givit dem deras individuella liv och kraft? I sanning, kärlek och tacksamhet mot föräldrar är icke en större plikt än kärlek och tacksamhet mot fädernesland! Och det finnes ingen, man eller kvinna, hög eller lag, som icke bör och kan, var i sin mån, gälda denna heliga skuld. Och det är just meningen av ett kristligt utbildat samhälle, att var och en därinom kan göra sitt
