Henrik höll ett tal till madam Folette, betygande sin vördnad och kärlek samt förnöjelse att se henne så väl konserverad.
»När vi frukosterat», sade modern, »har jag någonting för er att gissa!»
»Någonting att gissa! Vad kan det vara om? Ack säg strax, söta mamma! Vad heter gåtan?»
»Ett giftermål!»
»Ett giftermål?! En högst intressant nyhet! Ingen bit mer kan jag svälja, innan jag gått i grund med den! Jacobi, min hedersbror! Kan jag också få litet av de där kringlorna! Ett giftermål! Känner jag de kontraherande?»
»Mycket väl.»
»Jag har det, jag har det!» utropade rodnande Petrea. »Det är Laura! Tant Evelinas Laura!»
»Ack, ett ljus går upp för mig!» utropade Henrik, och brudgummen är major Arvid G***! Är det icke så?»
»Precis! Laura gör ett mycket gott parti. Major G*** är en mycket hygglig och bra och därtill förmögen man. Han lär ha övertalat Evelina att med Karin flytta till hans vackra gård Axelholm, och att anse Lauras och hans hem som deras eget.»
»Nå, jag hoppas», utropade Henrik, »att vi bli bjudna på bröllop. Tant Evelina, som är så förståndig, må väl förstå att bjuda oss. Nådigaste syster visen, dessa skorpor — mycket födande och aktningsvärda skorpor — äro de bakade före eller efter syndafloden?»
»Efter», svarade Louise något stött, men ändå leende.
»Å! jag rullar mig i stoftet och ber ers majestät nå-
