Prolog.
ryktbara skönheten i flera månader utgjort samtalsämnet både i Paris och i Versailles.
Adèle var mycket intagande och oupphunnen i förvärvsbegär och lysten egoism. Familjen Marny var rik och den lille vicomten mycket ung, och just nu höll rovfågeln i sin granna fjäderskrud på med att plocka den senaste duvan, som helt nyligen anlänt från det hem, som tillhört många släktled.
Den unge mannen befann sig ännu i första stadiet av sin förälskelse. För honom var Adèle en sammanfattning av alla dygder, och han skulle ha duellerat för hennes skull med Frankrikes hela adel i det fåfänga strävandet att motivera sin egen överdrivet höga tanke om en av tidevarvets mest sedeslösa kvinnor. Han var för övrigt en första rangens fäktare, och hans vänner hade redan fått pröva på, att det var bäst att undvika alla häntydningar på Adèles skönhet och rörande eftergivenhet gentemot eldiga beundrare.
Men Déroulède var känd för att begå svåra brott mot konvenansen. Han var föga verserad i umgängessättet och tonen hos denna högsta societet, där han, hur det nu kom sig, ännu föreföll som en inkräktare. Hade han ej haft sin stora rikedom, skulle han helt visst aldrig ha släppts in i denna förtroliga krets av franska aristokrater. Hans anor voro en smula tvivelaktiga, och hans vapensköld företedde ej den vanliga indelningen i fält.
Man hade sig endast helt föga bekant om hans familj och om ursprunget till hans rikedom; man visste endast, att hans far helt hastigt blivit den avlidne konungens bäste vän, och det antogs allmänt, att det Déroulèdeska guldet mer än en gång fyllt de länsade kassakistorna åt »Frankrikes främste kavaljer».
Déroulède hade ej haft för avsikt att ställa till förargelse. Han hade endast förplumpat sig på det alltför rättframma sätt, som utan tvivel var en arvedel från de ofrälse förfäderna.
Han visste ingenting om den lille vicomtens enskilda angelägenheter och ännu mindre om hans förhållande till Adèle, men han kände tillräckligt väl till världen, enkannerligen Paris, för att ha reda på den nämnda damens rykte. Det bar honom alltid emot att tala om kvinnor. Han var ej vad man på den tiden
2
