Sida:Hennes hämnd 1908.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Prolog.

skulle ha kallat en galant kavaljer, och han var med rätta ganska impopulär hos det täcka könet.

Men vid detta tillfälle hade samtalet råkat föras i en viss riktning, och när Adèles namn nämndes, tystnade alla, utom den lille vicomten, som tvärtom blev synnerligen vältalig.

En axelryckning av Déroulède hade uppväckt ynglingens vrede, därefter ett par framkastade ord … Och så, innan man anade vad som skulle följa, skreks förolämpningen ut, och korten kastades rakt i ansiktet på den äldre mannen.

Déroulède rörde sig ej från sin plats. Han satt där rak och lugn, med ena knäet lagt över det andra. Det allvarsamma, mörkhyade ansiktet var kanske en nyans blekare än eljes; annars tydde ingenting på, att skymfen nått hans öron eller korten snuddat vid hans kind.

Han hade märkt sitt missgrepp jämt tjugo sekunder för sent. Nu var han ledsen för den unge mannens skull och ond på sig själv, men det var för sent att taga tillbaka. För att undvika en sammanstötning skulle han i detta ögonblick ha offrat halva sin förmögenhet, men ej ett uns av sin värdighet.

Han kände och vördade den gamle hertigen de Marny, numera en svag och bräcklig gubbe, nästan barn på nytt, vars hittills fläcklöst blanka sköld hans son, den unge vicomten, gjorde sitt bästa att besudla.

När ynglingen i sitt blinda vredesutbrott förlorade balansen, böjde sig Déroulède instinktmässigt fram och hjälpte åter upp honom. Han skulle ha velat bedja honom om ursäkt för sin egen tanklöshet, om det blott varit möjligt, men den så kallade hederns konstgjorda och uppstyltade lagar förbjödo ett så enkelt och naturligt handlingssätt. Det skulle ej ha gjort någon nytta; det hade endast bragt hans eget rykte i fara, utan att de vedertagna följderna skulle ha i minsta mån påverkats.

Den beryktade spelsalens panelprydda väggar hade ofta bevittnat uppträden sådana som detta. Alla de närvarande handlade enligt givna regler. Duellens etikett föreskrev vissa formaliteter och dessa följdes både noggrant och snabbt.

Den unge vicomten omslöts genast av en tät ring av vänner. Hans klingande namn, hans rikedom, hans fars inflytande hade

3