Sida:Hennes hämnd 1908.djvu/105

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Den gula portföljen.

gäster, skulle ingenting kunna rädda henne, och förmodligen skulle hon även draga med sig Déroulède i fördärvet.

Å andra sidan stannade hon kvar där hon var, lämnade hon allting åt slumpen — då blev upptäckt oundviklig. Hon valde att taga risken.

Hon gled ljudlöst ut ur rummet och uppför ektrappan till den övre våningen. Merlin och hans folk voro nu sysselsatta med att rannsaka Déroulèdes sängkammare, och ingen aktade på, vad som försiggick därute i trappuppgången. När Juliette kommit upp i korridoren, tog hon av till höger, ilade ljudlöst längs den tjocka Aubussonmattan och försvann hastigt in i sitt eget rum.

I nästa ögonblick hörde hon Merlins skrovliga röst ge order åt karlarna att ställa upp sig ute i korridoren, men hon hade nu välbehållen hunnit in på sitt rum. Hon stängde ljudlöst dörren.

Pétronelle, som hela eftermiddagen sysslat med att packa in sin unga matmors tillhörigheter, hade somnat in i en skinnklädd karmstol. I total ovetenhet om det ovädersmoln, som urladdat sig över det fridfulla huset, satt den hederliga själen och snarkade i lugn och ro med armarna korslagda över det breda bröstet.

Juliette ägnade henne just nu ingen uppmärksamhet. Så skyndsamt och behändigt hon förmådde klippte hon upp den tjocka läderportföljen med en skarp sax, och snart låg dess innehåll utbrett framför henne på bordet.

En blick därpå var nog för att förvissa henne om, att fyndet av dessa papper, om de föllo i händerna på Merlin och hans hantlangare, skulle vara fullt tillräckligt för att sända Déroulède till giljotiden. De flesta av skrivelserna röjde medborgaren-deputeradens egen handstil. Hon hade naturligtvis ingen tid att närmare genomögna korrespondensen, men instinkten sade henne, att den var av ytterst komprometterande art.

Hon rafsade samman både brev och pass i en hög, och somliga av dem rev hon i bitar. Därefter bredde hon ut dem i asklådan, som stod framför den stora ugn av lera, vilken var inmurad i ena hörnet av rummet.

Olyckan ville nu, att detta var en het dag i augusti. Hennes värv skulle ha varit långt lättare, om hon velat förstöra en del papper mitt i vintern, då en väldig brasa flammat i ugnen.


Orczy. Hennes hämnd.7
97