I fängelset.
Den populariteten är lysande, men den är städse av kort varaktighet. En folkmassas lidelser vända sig ofelbart förr eller senare mot den, som bidragit till att väcka dem.
Marat levde ej så länge, att han hann se sin stjärna sjunka; Danton släpades till giljotinen av dem, vilka han lärt att betrakta detta dödsredskap som ett ojävigt politiskt argument. Robespierre omkom själv i den vilda orgie av blodsutgjutelse, som han manat fram. Men Déroulède förblev pariserpöbelns härskare, så länge det behagade honom att utöva sitt herravälde. När gatans trasiga proletärer lyssnade till honom, kände de sig ej så hopplöst sjunkna.
Han uppehöll i deras stackars vilseledda sinnen den sista svaga och tynande känslan av mänsklighet, som deras blodtörstiga tyranner under masken av Broderskap och Jämnlikhet gjorde sitt bästa att förkväva.
Till och med nu, då han skulle med lätthet ha kunnat hetsa upp hopen utanför hans eget hus till en våldsam opinionsyttring till hans förmån, föredrog han att ingenting säga; dem, som nyfiket undrande ilade fram, lugnade han med en åtbörd.
Han visste väl, att de, som han nu eggade upp emot Merlin, skulle, när de fått blod på tand, troligen vända sig mot honom själv inom nästa halvtimma.
Merlin, som hela tiden haft för avsikt att återvända till Déroulèdes bostad, tog nu tillfället i akt. Han lät medborgaren-deputeraden jämte de båda gardisterna vandra vidare så länge, och själv retirerade han skyndsamt in i huset, följd av kvinnornas hånande tillrop.
— A la lanterne, vieux crétin! skreko de, när porten ånyo föll igen mitt för näsan på dem.
Några av dem började bulta på dörren med knytnävarna. Men plötsligt varsnade de, att deras utvalda gunstling, medborgaren-deputeraden Déroulède vandrade framåt mellan soldater, alldeles som om han vore fånge. Genast spreds det ryktet att han var arresterad och att det nu bar i väg till domsalen med honom.
Men det fick inte ske … Pariserpöbeln hade fått lära sig, att den var herre och husbonde i staden, och den läxan hade den noga lagt på minnet. För ögonblicket hade den behagat taga Paul Déroulède under sitt speciella hägn, och som en hedersvakt
116
