50
små häften, alla tre utan angifvet författar- eller öfversättarnamn. Den första var en kort psalmbok, afsedd för den nydanade protestantiska menigheten. De båda andra voro öfversättningar af tvenne tyska arbeten, bägge lämnande en lättfattlig öfversikt öfver den kristna lärans hufvudpunkter. Båda voro protestantiska, men inom den redan då mycket rikhaltiga protestantiska litteraturen i Tyskland hade öfversättaren utvalt de arbeten, hvilka minst kunde stöta en rättrogen katolsk läsare; endast efter ett noggrant genomläsande af dem kan man nu upptäcka de då moderna åsikterna. För min del är jag benägen att tro, att alla tre, både psalmerna och de båda öfversättningarna, flutit ur Olavus penna.
Under det händelsedigra året 1527 utgaf han tvänne skrifter, 1528 ej mindre än sex, hvarjämte tvänne detta år gjorda öfversättningar enligt min mening äfven härröra från honom, 1529 lät han trycka tre arbeten o. s. v. Under de fyra första åren af sin värksamhet utgaf han ungefär dubbelt så många skrifter som före hans tid tryckts på svenska. Vikten af de frågor han behandlade väckte äfven den ointresserade ur hans dvala och sporrade hans läslust, och det lättfattliga, stundom nästan barnsliga framställningssättet gjorde, att hvar och en utan svårighet kunde sätta sig in i de frågor, som då stodo på dagordningen.
Hans skrifter voro de för en ny kyrka mest behöfliga — nya testamentet, våra första katekeser, vår första psalmbok, vår första postilla, handboken och mässan. Dessutom tryckte han en följd af små uppsatser, i hvilka han utvecklade den lutherska lärans grundtankar. Det som än i dag gör dessa skrifter så
