stod i Nicea till ljugare, ty de beviste med skriften, att fadern och sonen voro ett i gudomen“. Hade den katolska läran vid denna tid haft lika lärda och skarpsinnige förkämpar som i våra dagar, hade det kanske ej blifvit Olavus alldeles så lätt att bevisa alla sina trossatser blott med skriftens ord utan tillhjälp af den kyrkliga traditionen.
1531 afbröts Olavus Petris mera rent reformatoriska värksamhet, därigenom att han kallades till konungens kansler, och därmed hafva vi kommit in på hans ställning till den tidens politiska frågor. Klarast har han kanske uttalat sina åsikter om konungamakten och staten i den predikan, som han höll 1528 vid Gustaf Vasas kröning. Grundtanken är bibelns ord: “du skall en af dina bröder sätta öfver dig för konung; du kan icke en främmande sätta öfver dig, den icke din broder är“, och på dessa ord vill han grunda Sveriges nya statsskick. »Men konungen – fortsätter han — skall icke hålla sig för en herre öfver sina bröder, utan tänka uppå, att han och hans undersåtar äro alla af en rot utkomne. Han skall ock besinna, att den tjänst, nigan och bugan, som honom sker af undersåtarne, sker icke för hans egen person, utan för det ämbetes skull, som han hafver af Gudi; därför skall han icke taga sig sådan heder och vördning till, lika som han på sin persons vägnar vore det värd, att honom sådan vördning ske skulle, utan all ära och vördning, som honom vederfars, skall han vända in till Gud, gifvandes honom pris, som ämbetet tillhörer, där nigan och bugan efter följer, ty han är icke konung för sin egen skull; han är satt till en regerare icke
