Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
SYNDENS LÖN
På kvällen var det en liten bjudning hos den unga flickans föräldrar. Det var ungdom där. Vi drucko körsbärssaft på en veranda omslingrad af humlerankor.
Jag satt och såg på den unga flickan.
Nej, hon var sig icke lik. Hennes ögon voro större och oroligare än eljes och hennes mun var rödare. Och hon kunde icke sitta stilla på stolen.
Hon såg stundom förstulet på mig; men hon såg oftare på farmaceuten. Och farmaceuten liknade denna afton en tupp.
När punschen kom fram, lade vi bort titlarna.
Vi unga gingo ned på ängen för
att leka. Vi kastade ringar och lekte
andra lekar, och under tiden gick solen
ned bakom kullarna och det blef skumt.
109
